5 trender inom offentliga livsmedelsupphandlingar

Hur har den senaste tidens skenande livsmedelspriser påverkat upphandlingar inom kommuner och regioner? Har kraven förändrats i takt med ett ökat fokus på beredskap och självförsörjning? I det här blogginlägget får du inblick i aktuella trender för offentliga livsmedelsupphandlingar.

Hos Matilda FoodTech finns ett helt team som jobbar med att stödja kommuner och regioner i arbetet med livsmedelsupphandlingar – dels med hjälp av det digitala verktyget Hantera, dels med rådgivning och kvalitetssäkring under hela processen. Teamet stöttar över 130 upphandlingar varje år och samlar därmed på sig värdefulla kunskaper och erfarenheter om vad som händer i livsmedelssverige. Vi tog en pratstund med teamet bakom Hantera för att få inblick i de senaste trenderna inom offentliga livsmedelsupphandlingar.

• Många kommuner och regioner vill i större utsträckning än tidigare prioritera svensk mat, både vad gäller råvaruursprung och tillverkningsland. Det här kravet kommer dels från slutkunden, dvs matgästerna, dels från ett växande fokus på krisberedskap där lokala producenter ger ökad möjlighet till självförsörjning.

  I en upphandlingssituation är det här dock lite problematiskt. Enligt Lagen om Offentlig Upphandling (LOU) är det inte tillåtet att ställa krav på svenska råvaror eftersom det skulle strida mot EU:s öppna marknad. Man får således inkludera en fråga om ursprungsland men inte använda det som ett kriterium vid urvalet. Detta gör det här området till något av en gråzon.

  Dessutom är det inte helt lätt att definiera vad som menas med svenska livsmedel. Hur ska man tänka kring sammansatta produkter, måste alla ingredienser ha svenskt ursprung för att det ska anses vara svenskt? Likaså gäller processade produkter. Om köttet kommer från Danmark men korven är producerad och paketerad i Sverige, räknas det då som svenskt livsmedel? Om det här är en viktig fråga bör man vara noga med att definiera både tillverkningsland och råvarans ursprungsland i upphandlingen.  
  
  

Det ökade fokuset på svenska råvaror innebär i vissa fall en nedprioritering av ekologiska livsmedel i upphandlingarna. Målsättningen om en viss andel ekologiska livsmedel i upphandlingen får allt oftare stå tillbaka när svenskt ursprung tar mer plats. Intresset för ekologiska produkter har varit stort under senare år men det är tydligt att frågor om beredskap och självförsörjning   nu får mer fokus när upphandlingar planeras och genomförs. 

Dessutom kan de generella prisökningarna för livsmedel ha spelat in här. Ekologiska produkter är i regel dyrare än de konventionella och det kan tänkas att kommuner helt enkelt måste dra ned den ekologiska ambitionen när livsmedelsbudgeten inte ökar i samma takt som priserna. Om den här trenden fortsätter kan det innebära ett svårt slag mot dels den biologiska mångfalden i stort, dels alla de bönder som gjort den kostsamma omställningen till ekologisk produktion.

Vid upphandlingar av frukt och grönsaker har man traditionellt använt en prismodell där priser definieras som en rabattsats på gällande snittpris. Nu efterfrågar många offentliga verksamheter ett tydligare sätt att upphandla och prissätta frukt och grönsaker. Framför allt tycker man att det är svårt att följa upp och kontrollera att grossisterna levererar rätt kvalitet till rätt pris med den här modellen. Det finns en nyfikenhet att testa nya sätt och samarbeta med leverantörerna för att hitta nya vägar framåt.

I konsumenthandeln har man pratat mycket om krympflation, dvs att livsmedelsproducenterna minskar på paketets storlek men behåller priset intakt för att smyghöja kilopriset. På samma sätt har vi sett en tendens där producenter drar ned på kvaliteten på vissa produkter för att hålla kostnaderna nere. Exempelvis kan andelen bär i en burk lingonsylt ha sjunkit från 60% till 50% utan att priset påverkats. Här är det viktigt för den upphandlande verksamheten att hålla koll på kvalitetskraven, både vid utvärderingen och under hela avtalstiden.

Det finns många olika tankar kring upplägg av livsmedelsupphandlingar just nu. Vissa söker trygghet med en enda grossist. Andra vill säkra upp livsmedelstillgången med flera mindre leverantörer. Krav kring beredskap, självförsörjning och hållbarhet driver en önskan att stödja fler lokala producenter. Det kan i sin tur bli mer kostsamt vilket är en extra utmaning för många kommuner som redan brottas med de ökande livsmedelspriserna. Det som är en tydlig trend är viljan att testa nytt och använda livsmedelsupphandlingen som ett strategiskt verktyg för att nå verksamhetens mål, oavsett om det handlar om hållbarhet, kostnadseffektivitet eller krisberedskap.

Skriven av:
Jenny Gruvfält